Utvecklingen

En hård bransch kräver fler som tänker mjukt

Att göra vår profession säkrare, proffsigare och höja ställnings­montörernas status har varit hjärtat i vår verksamhet sedan starten.

Året är 1980. Sverige folkomröstar om kärnkraft, den första Sällskapsresan-filmen visas på bio och kalla kriget pågår. Världens länder är dessutom indragna i en lågkonjunktur till följd av oljekris i Mellanöstern. I Sölvesborg har ställningsmontörerna John Larsen, Mats Pettersson, Torbjörn Bondesson, Christer Jörnkrans, Jan Torben Lindahl och Nils-Thure Persson förlorat sina jobb efter att deras arbets­givare gått i konkurs. De bestämmer sig för att trotsa världsläget och starta en egen verksamhet – Sydställningar i Sölvesborg AB.

– Vi stod där utan jobb och bestämde oss för att sätta igång själva istället. I början jobbade vi natt och dag för att det skulle gå runt, men ganska snabbt började pengarna trilla in, säger John Larsen.

Torbjörn Bondesson utsågs till vd och var den enda av grundarna som jobbade på kontoret. Resten arbetade som montör­er tillsammans med de personer som de anställde efterhand. Genom konkursförvaltaren kunde Sydställningar köpa upp en del av det ställningsmaterial som fanns kvar från deras tidigare arbetsgivare. En tid senare förvärvade de även ett småskaligt ställningsföretag som ytterligare ett sätt att komma över redskap och materiel som de behövde. Personliga kontakter spelade en avgörande roll för deras första uppdrag. Karlskronavarvet, där flera av ställningsmontörerna arbetat tidigare, blev den första stora kunden.

– Uppdraget från varvet var det som gjorde att vi kunde sysselsätta oss i början. De byggde båtar och fartyg och de behövde vår hjälp med ställningar för att kunna hålla uppe takten, säger Mats Pettersson.

Under det första året hade Sydställningar anställt ett tjugotal personer, inräknat grundarna. De började åta sig andra uppdrag och kunderna kom huvudsakligen från närområdet eller andra delar av södra Sverige. Men de utförde också monteringsjobb norrut, som i Stockholm. De jobbade upp ett gott rykte om att vara pålitliga, vilket ledde till att även de stora byggfirmorna hörde av sig med uppdrag.

– Det blev så småningom mer och mer fasadjobb och vi fick förfrågningar från företag som varit missnöjda med andra ställningsmontörer de anlitat, de hörde av sig till oss för att de hört positiva saker, säger Mats.

I början handlade det framförallt om att få in så många uppdrag som möjligt för att kunna växa. John minns att de även åtog sig jobb som inte var direkt kopplade till att montera ställningar.

– Vi gjorde allt möjligt, vi körde byggkran och tog andra uppdrag för att få in pengar till företaget.

Successivt kom de också att investera i egna lastbilar och hjälpmedel för att minska belastningsskadorna för de anställda.

– Redan från början sa vi att vi aldrig skulle erbjuda lön på ackord, istället betalade vi en fast timlön. Vi förstod redan då att säkerhet lönar sig i längden, säger John.

En person som kommer att få stor betydelse för företagets fortsatta utveckling är Tommy Larsen, Johns yngre bror, som tog över som vd efter Torbjörn Bondesson, på slutet av 1980-talet.

Då Sydställningar bildas är Tommy 27 år. Han hade haft en tuff tid som ställningsmontör under 1970-talet. 18 år gammal föll han, efter att ha trampat på en trasig planka, tio meter ner från en byggställning. Han bröt flera ben i kroppen och var tvungen att vårdas på sjukhus under tre månader. Några år senare förlorade han sin ena bror som gick bort i en liknande olycka. Efter en flera år lång rehabilitering efter första olyckan drog Tommy på sig ytterligare en allvarlig skada på jobbet. Han blev aldrig fullt återställd och insåg att han inte skulle klara av att jobba som ställningsbyggare igen. Istället återupptog han sina skolstudier, gick ut gymnasiet med ekonomisk och juridisk inrikting och läste datakurser på kvällarna. Han började jobba extra på Sydställningars kontor. Han visste redan då att han ville bidra till en förändring och ogillade de risker som ställningsbyggare utsatte sig för varje dag på jobbet.

Hans egna erfarenheter av olyckor skulle sätta djupa spår, även i Tommys roll som vd och för Sydställningars utveckling i stort. Under hans ledning intensifierade Sydställningar sin medvetna satsning på en genomgripande professionalisering.

– När min bror gick bort bestämde jag mig för att den här sortens olyckor aldrig mer skulle behöva hända någon, säger Tommy.

55 år gammal såg han det som självklart att utnyttja möjlig­heten till att gå i pension. 2010 sålde han bolaget, som han då var ensam ägare av, till en grupp anställda. Samma år lämnade han också vd-posten.

1980-talet präglades av ett stort antal olyckor bland ställningsmontörer. Mellan 1.000 och 1.400 olyckor med sjukfrånvaro till följd rapporterades varje år och mörkertalet var stort. På många håll saknades ofta skyddsutrustning och det förebyggande arbetet var bristfälligt.

Montörer ansvarade ofta för sina egna kläder och skyddshjälm var ingen självklarhet. Det var vanligt att uppdrag utfördes på ackord vilket ytterligare ökade risken för olyckor, belastningsskador och sjukskrivningar. När montörerna kände sig stressade att lyfta tyngre och bygga mer på kort tid drog de på sig förödande och kostsamma förslitningsskador.

Situationen var inte hållbar, varken för de anställda eller för företaget i sin helhet. Ledningen insåg att rutiner och utrustning behövde ses över och förbättras. Montörerna försågs med varsel­kläder och skyddsskor. Enklare hissar i aluminium och större kranar på lastbilarna gjorde att de tyngsta lyften kunde begränsas. Hjälmtvång infördes och arbetet kvalitetssäkrades.

Ett undermåligt ställningsmaterial kan få allvarliga följder. Tommy, precis som många andra, hade själv upplevt vilka förödande konsekvenser det kan få om ställningsmontörerna inte kan lita på att ställningarna håller. Plankorna, träunderlaget eller det ”golv” som används på ställningar, sågs tidigt som en riskfaktor på arbetsplatser. Den första trall som Sydställningar använde var dessutom tung och otymplig, men något bättre alternativ hade inte hittats på marknaden. Därför inledde företaget ett utvecklingsarbete av en egen trall, ERGO, under slutet av 1980-talet som ett sätt att motarbeta olyckor, förslitningsskador och dessutom göra logistiken smidigare. Den nya trallen vägde 14 kilo, nio kilo lättare än den tidigare. Konstruktionen gjorde att den blev smidigare att greppa och kunde staplas bättre för att underlätta transporter och för att få bättre ordning på byggarbets­platserna. För att kunna lägga parallellt fokus på produktion och utvecklingen av Sydställningars egen trall startade företagsledningen dotterbolaget Sydtrall AB, 1990.

Som enskilt företag kan det vara en stor utmaning att påverka andra för att få till en förändring. Det var orsaken till att den första gemensamma branschorganisationen, Ställningsentreprenörerna, STIB, grundades 1986. Ambitionen var att samla seriösa aktörer och gemensamt ta sikte mot en professionalisering. Sydställningar var ett av de företag som kom att engagera sig i den gemensamma satsningen. Från start kom fokus att hamna på utbildningsfrågor och teknisk utveckling, som exempelvis fallskyddsväst med sele och stödbälte för att fånga upp och dämpa fall från hög höjd. Utbildning för ställningsmontörer och andra yrken i ledande befattningar standardiserades ut­ifrån riktlinjer som Sydställningar och andra företag inom STIB gemensamt arbetade fram. Satsningen ledde också till att arbetsvillkoren för de anställda förbättrades vilket blev ett sätt att motivera anställda på andra sätt än genom kortsiktiga ackord.

– Yrket har genomgått en stor förändring. Det är mer seriöst idag på många sätt. Förutom att det har blivit tryggare så har vi också utvecklat vår precision för att leverera rätt till våra kunder, säger Pär Wacander, förstemontör och arbetsledare, som varit anställd sedan 1980-talet. 

De enskilda företagens engagemang för en professionalisering kom att följas av ny och tydligare lagstiftning. Ett gediget arbete hade inletts av Arbetsmiljöverket, tidigare Arbetarskyddsstyrel­sen, under slutet av 1980-talet med målsättningen att ta fram nya ställningsföreskrifter med specificerade krav för ställningsföretagen. De höga olyckstalen oroade och det var tydligt att många ställningsmontörer fortfarande arbetade under oacceptabla förhållanden med stora risker. Konstruktion av ställningsmaterial, uppförande, användning och nedtagning av ställningar och tillsyn på arbetsplatser stod i fokus. STIB bistod med expertkunskap och insyn i branschen för att föreskrifterna skulle bli så väl anpassade som möjligt efter montörernas verklighet.

De nya föreskrifterna introducerades i början på 1990-talet och bidrog till önskad effekt. Olycks­talen halverades på bara några år och det blev svårare för oseriösa aktörer att hålla sig kvar och konkurrera med oschyssta villkor. I början av 2000-talet införde STIB dessutom en auktorisering för att underlätta för kunder att välja pålitliga utförare. Auktoriserade företag måste leva upp till en rad krav, som att företagsledning och arbetsledare ska ha genomgått utbildning i ledarskap, att ställningsmontörer har bevis på att de har genomgått utbildning eller att de genomgår en lärlingsutbildning. Företagen granskas också årligen av en oberoende revisor som genomlyser hela verksamheten och uppmärksammar eventuella brister för att underlätta för företagen att utvecklas. För Sydställningar har auktorisationen inneburit både att kvaliteten på det egna arbetet stärkts ytterligare och en ännu bättre konkurrenssituation.

Trots tydligare lagstiftning och en gradvis professionalisering så inträffar fortfarande tusentals olyckor på byggarbetsplatser i Sverige varje år. Hundratals av dem sker i samband med användning eller resning av byggställningar. Dessvärre leder även en del av olyckorna till att kollegor i byggbranschen avlider på arbetet. För Sydställningar är det oacceptabelt att någon ska behöva riskera livet, skadas eller få allvarliga men när de utför sitt jobb. Ingen ska behöva oroas för egen eller anhörigs del av att gå till jobbet och inte komma hem helskinnad. Därför är det också självklart att vi lämnar över en pålitlig arbetsplats åt dem som ska använda våra ställningar.

– Byggbranschen är en av de mest olycksdrabbade i Sverige. Tillsammans med andra företag har vi ett gemensamt ansvar att göra något åt det. Det får aldrig stanna bara vid prat utan att det också blir handling, säger Jonas Möllebro, vd för Sydställningar.

Bristfällig skyddsutrustning och utbildning på arbetsplatserna är ofta en förklaring när något går fel. Ibland används gammalt och uttjänt ställningsmaterial för att spara pengar eller så har ställningar uppförts på felaktigt sätt eller använts fel. En stor ut­maning är därför att få fler aktörer att följa de föreskrifter som finns och att arbeta proaktivt för att förhindra olyckor. Nedgången i antalet olyckor från början på 1990-talet avtog under 2000-talet. När denna text skrevs syntes till och med en liten ökning av antalet olyckor på nytt. Oseriösa aktörer riskerar att dra ned ryktet och trovärdigheten för de ställningsmontörer som varje dag gör sitt bästa på jobbet. Dessvärre finns företag som inte drar sig för att åsidosätta anställdas eller byggarbetares säkerhet för att kunna dumpa priser.

Sydställningar sticker inte under stol med att vår bransch är tuff, hård och att det finns brister på många håll. Snarare så vill vi uppmärksamma och motverka de problem som vi upplever för att kunna utvecklas. – Vi kan aldrig bli nöjda förrän den dag då ingen längre skadar sig på våra arbetsplatser, säger Jonas. Därför värdesätter vi också samarbeten med andra. STIB är fortfarande ett betydelsefullt forum som hjälper oss att utvecklas. Gemensamma satsningar gör det enklare att sprida information och kunskap om vår bransch till myndigheter, politiker och allmänheten. Tillsammans hörs vi mer än som ett enskilt företag. – Vi är övertygade om att vårt gemensamma arbete har betydelse för dagens och framtidens utformning av lagar. Vi delar gärna med oss av våra expertkunskaper och med en bild av hur vardagen för ställningsmontörerna ser ut och vilka våra behov är, säger Jonas. Generellt tycker han att de lagar som finns inom vår profession är väl utformade och genomtänkta. Men uppföljningsarbetet och tillsynen skulle kunna förbättras och tillföras mer resurser. – Jag skulle vilja se utökade resurser vid myndigheter eller andra instanser för att göra fler tillsyner, inte bara på stora byggen utan även på mindre. Det finns fortfarande många som inte tar detta på tillräckligt stort allvar. Det försämrar för oss alla.

Även om allvarliga olyckor idag är sällsynta på Sydställningar så händer det då och då att saker går fel. Minsta avvikelse rapporteras och dokumenteras i vårt digitala rapporteringssystem för att vi ska kunna följa upp och bli bättre. Våra experter från olika avdelningar analyserar det som hänt för att avgöra vad som krävs för att något liknande inte ska inträffa på nytt. Om något händer får det aldrig sopas under mattan. Vi tror på våra medarbetare och att respekt och öppenhet också leder till att vi alla känner ett kollektivt ansvar gentemot varandra och mot våra kunder.

– Vi vill inte kontrollera eller straffa våra medarbetare utan vi tror att coachning och dialog är en betydligt bättre väg. Alla ska känna att lagarna och rutinerna finns till med omtanke för dem, för deras och våra kunders bästa, säger Emma Svensson, HR-chef.

Utöver att rapportera och dokumentera av­­vikelser lägger Sydställningar också stor vikt vid att kommunicera vad som är på gång till samtliga medarbetare. När något gått fel leder det ofta till nya rutiner som måste kommuniceras ut snabbt till samtliga berörda.

Arbetsmiljöverket gör återkommande inspektioner och till­­syn på byggarbetsplatser för att se att de lagstadgade föreskrifterna efterlevs. Bland annat kontrollerar de att det finns en tydlig och skriftlig plan, framtagen av en kunnig och lämplig person, för hur arbetet ska utföras på plats. Planen ska tas fram i god tid innan arbetet inleds. Vi gör också våra egna arbetsplatsbesök som komplement till Arbetsmiljöverkets inspektioner. Våra chefer gör besök ute i våra ställningsmontörers vardag för att bygga vidare på dialogen mellan våra medarbetare och att säkerställa att vi alla lever upp till våra säkerhetsföreskrifter och på så sätt minimerar risken för olyckor och belastningsskador. Det är också ett bra sätt för oss att utveckla våra rutiner och lyssna in montörernas önskemål. Ute på arbetsplatserna utvecklar vi vår företagskultur genom att vara inkluderande och att känna att alla våra medarbetare har en unik och viktig plats i vår verksamhet.

– Som arbetsledare ska vi vara med i arbetet, visa och inspirera hur man kan arbeta på bästa sätt, säger Mattias Larsen, arbets­­ledare.

Våra ställningsmontörer ska till exempel aldrig känna att de måste bära mer än vad de orkar eller utföra arbetsuppgifter som de känner sig obekväma med. Det är alltid bättre att gå en extra runda istället för att bära för tungt. Innovationer spelar också en viktig roll för att underlätta arbetet idag och i framtiden.

– Det finns ständigt saker vi kan förbättra och vi tar kontinuerligt emot tips på exempelvis ny utrustning som montörerna vill ha eller andra saker som kan förbättra deras arbetssituation, säger Roger Björk, delägare och projektchef, som utför flera arbets­platsbesök i månaden.

Det krävs ett målmedvetet utvecklingsarbete och att ständigt lyssna in medarbetarna. Ledningen måste våga identifiera problemområden, värdera risker och fatta beslut om åtgärder, menar Joakim Winkler, kvalitets-, miljö- och arbetsmiljöchef.

– Jag skulle kunna jämföra det med att vi nu har byggt ihop en bil och att vi hela tiden vill finjustera den för att den ska bli ännu bättre. Grundtanken för oss är att vi ska vara ett föredöme, vilket är ett kontinuerligt arbete.

En seglivad machokultur har inte bara bidragit till en trist stämning på arbetsplatser, men också utgjort ett direkt säkerhetshot runt om på ställningsföretag genom åren. Att hellre visa sig tuff inför kollegan än att följa regler är en attityd som i värsta fall kan leda till allvarliga olyckor men också få människor att känna obehag på jobbet. Det kan också riskera andras liv. Att lyfta fram andra ideal och tillvägagångssätt är en självklarhet för att bygga en långsiktig förändring och bryta destruktiva mönster.

Under lång tid har Sydställningar haft ett särskilt fokus på att få till stånd en attitydförändring och att etablera en ny kultur på våra arbetsplatser. Ingen ska känna sig tvingad till att ta risker som ett sätt att passa in i en social gemenskap. Den sortens arbetsplatskultur är förlegad.

Det egna ansvaret hos alla medarbetare ska vara en självklarhet och vi vill gärna dela med oss av våra kunskaper för att fler företag ska jobba proaktivt. På samma sätt är vi också ödmjuka och lyssnar gärna in och inspireras av andra för att utveckla och stärka vårt sätt att jobba. Samtliga av de uppdrag som vi åtar oss ska lösas genom att vi noga identifierar potentiella risker redan från första början när vi får en förfrågan om ett nytt uppdrag. Om vi anser att något inte kan genomföras på ett önskvärt sätt så kommer vi inte heller att åta oss uppdraget. Men vi är intresserade av att diskutera alternativa lösningar för att nå samma eller till och med ett bättre resultat i slutänden.

– Vi jobbar med utbildning, både grundutbildning för alla våra anställda och repetitionsutbildning. Säkerhet ska vara en självklarhet, säger Emma.

I grund och botten är det en fråga om ordning och reda. Det handlar om att leva upp till åtaganden gentemot kunder och uppdrags­givare. Inom byggbranschen kan förseningar i ett led orsaka höga kostnader. Säkerhet är en avgörande fråga och måste finnas med i tidsestimat och budget redan från början i en kundkontakt.

– Vi vet också att tid kan vara kritiskt för många av våra uppdragsgivare. Har vi kommit överens om något så måste vi alltid leverera det, men det får aldrig gå ut över våra anställdas eller kunders trygghet, säger Jonas.

Sydställningars säkerhetsarbete innebär allt från nödvändig skyddsutrustning för montörer till upparbetade rutiner för att alla som arbetar med ett projekt är väl insatta i vad som ska göras och hur.

– Våra ställningsmontörer har tillgång till projektdokumentation och nödvändiga föreskrifter när de arbetar. Vi vill gynna en arbetskultur som uppskattar laganda och bygger på respekt för varandra, säger Jonas.

Han betonar att när saker ändå går fel är det viktigt att lära sig och utvecklas av det. Sydställningar ska drivas av en vilja till ständig förbättring.

– Vi ska inte bara släcka bränder utan också arbeta fram rutiner och förebygga så att vi blir bättre hela tiden. Att vi lär oss av det vi gör.